Det är fy skäms på mig som har dröjt alldeles för länge med ett blogginlägg, men nu när jag återigen sitter på en buss har jag gott om tid för en gångs skull.
Innan jag kommer in närmare på semifinalerna tänkte jag summera hur det har gått sedan sist jag skrev.
Vi var på väg till Tranås sist jag skrev och vi vann den bortamatchen med. Det blev återigen ingen särskilt bra match från oss spelmässigt men det viktigaste var att vi vann. Siffrorna skrevs till 5-2. Kareby och AIK spelade 3-3 vilket innebar att vi i SAIK hade allt i egna händer när det gällde att spela hem seriesegern.
Vi mötte AIK hemma i Göransson Arena onsdagen den 15 februari och det blev en mycket jämn tillställning.
Vi i SAIK kunde till slut vinna matchen med 3-2 efter att Evve avgjort på övertid. Det var en otroligt skön känsla och mycket kul att få vinna serien på hemmaplan.
Efter den matchen var det fyra tjejer från vårt lag som åkte till Ryssland för att bärga Sveriges sjätte VM-guld.
Och som de gjorde det. Idel segrar och en mycket bra prestation i VM-finalen där Ryssland besegrades inför 11 600 tokiga och högljudda ryssar. Vad jag förstår har alla tjejerna och ledarna för den delen haft den där härliga upplevelsen som alla hade föreställt sig. Ett minne för livet och självklart vill jag säga ett STORT GRATTIS till ALLA som var med där borta och gjorde det hela möjligt.
Om jag minns det hela rätt kom VM-hjältarna hem på måndagskvällen och efter en lång resa, och några dagars hårt matchande var det nog många som var slitna och vad jag förstått var det många som blev sjuka. Det är sådana tider överhuvudtaget men på lördagen samma vecka skulle den sista matchen i damallsvenskan säsongen 2011/2012 spelas.
Vi i SAIK åkte till Stockholm och Bergshamra för att möta AIK. En betydelselös match rent placeringsmässigt, men för oss betydde vinsten med 5-4 att vi uppnådde ytterligare ett av våra delmål, nämligen att vinna alla seriematcher. Det var tydligen väldigt länge sedan något lag i damallsvenskan gick genom hela serien utan att tappa en enda poäng och det som är lite roligt i det hela är att det är två lag av alla lag i hela Sverige som klarat av den bedriften den här säsongen.
Det är vi i SAIK-dam och det är Borlänge i div. 1. För er som känner mig vet att Allan spelar i Borlänge så man kan väl enkelt sammanfatta det hela med att det har gått rätt bra för familjen Allansson/Rådman den här säsongen. Allan är ju även med som hjälptränare till Thomas och nu när hans egen säsong är över kan han vara med oss i SAIK på heltid den sista tiden som är kvar av den här säsongen.
Efter den sista omgången stod det klart att Kareby fick möta Västerås i kvartsfinal och Tranås ställdes mot Söråker.
Kvartsfinalerna spelas i bäst av två matcher och där blev det oväntat spännande och jämnt mellan Tranås och Söråker. Söråker vann den första matchen på sin hemmaplan med 4-2 vilket innebar att Tranås var pressade att vinna med mer än två mål på sin hemmaplan. Den andra kvartsfinalen slutade med Tranåsvinst med 5-2. Tranås gick alltså vidare till semifinal med minsta möjliga marginal.
I den andra kvartsfinalserien blev det mindre spännande. Kareby vann båda matcherna klart och det var aldrig något snack om vilket lag som skulle spela semifinal där.
Men nu är det alltså semifinaler som gäller och vi i SAIK satsar såklart på att ta oss till SM-finalen på två raka matcher. Det återstår dock att se om det går som vi vill. Ingenting går av sig självt och det kommer att krävas två bra prestationer från samtliga för att det ska räcka till en finalplats.
I den andra semifinalen mellan Kareby och AIK kan det gå precis hur som helst. Den första matchen mellan lagen i kväll kommer att spelas i Ale Arena vilket innebär att det blir åtminstone en match på bra is och med bra förutsättningar. Vi vet att vi får den matchen på lördag.
Vi har en spännande vecka framför oss innan vi vet vilka lag som ska mötas i den sista SM-finalen på Studenternas för ett tag framöver.
Jag ska försöka återkomma på resan hem den här gången.
På återseende – Sofia Rådman