Barents Games 2011 i Monchegorsk, Ryssland
Följande spelare och ledare deltog;
DU16
Emma Berg från BK Vråken.
Amanda Strand, Amanda Larsson, Frida Andersson, Ida-Maria Wik-Eliasson och Rebecka Havo från BK Gladan
Sandra Oskarsson från Jokkmokk Basket.
Hannah Tyni-Johansson från BK Bergviken.
Therese Pieti, Ida Lahtinen och Anna Toolanen från Övertorneå IF.
Coacher: Maria Pettersson och Johanna Riihiaho
HU16
Kristoffer Töyrä, Pontus Brodén och Samuel Höljman från Gammelstad BBK.
Simon Kuoljok och Patrik Enbom från Jokkmokk Basket.
Dan Johdet från BK Gladan.
Anton Andersson från Avans SK.
Adam Wiik, Melker Ekman, Jakob Johansson-Mwanga och Viktor Brännström från BK Höken.
Coacher: Niklas Olsson och Lars Gustafsson
NBBF:s domarrepresentant: Farkhad Jamaldinov
NBBF:s ledarrepresentant: Lasse Mikkelsson
Resultat:
DU16
Sverige – Finland 63-62
Sverige – Norge 81-21
Ryssland – Sverige 56-39
Tjejerna tog andraplatsen efter Ryssland, trea blev Finland och fyra Norge. Matchen mot Norge var egentligen bara spel mot en korg, där var vi alldeles för överlägsna.
Matchen mot Finland var en rysare som avgjordes av Hannah Tyni-Johansson som gjorde matchens sista poäng med cirka 45 sekunder kvar av matchen. De svenska tjejerna lyckades hålla undan till seger. Matchen var jämn med ett litet övertag för Finland i första halvlek. I den tredje perioden som Sverige vann med 23-11 var vi tillbaka i matchen fullt ut.
I finalen mot Ryssland överraskades laget av det fysiska spelet och första perioden slutade 22-6, sedan spelade svenska laget relativt jämnt mot ryskorna. Ryska lagkaptenen Olennikova var stor och stark och gjorde 29 poäng. Hon påminde starkt om Telges Amanda Zahui. Det var det fysiska spelet som Finland och framförallt Ryssland presterade som var den stora skillnaden mot de svenska tjejerna.
Framträdande i det svenska laget var framförallt tornedalstrion Therese Pieti, Ida Lahtinen och Anna Toolanen. Therese och Ida hade ork och styrka att spela ett pressande försvar under långa perioder och stod för många steals på motståndarna. Therese blev uttagen till All-Starlaget.
HU16
Sverige – Finland 66-74
Sverige – Norge 82-62
Ryssland – Sverige 81-66
Killarna slutade trea efter Ryssland och Finland, Norge slutade fyra.
I första matchen mot Finland överraskades det svenska laget av Finlands fysiska och intensiva spel. Första perioden förlorades med 14-28 och visade sig vara avgörande för matchens utgång. Sverige kom tillbaka starkt vid ett par tillfällen och hade bland annat 66-66 och bollinnehav med cirka 2 minuter kvar av matchen. Då gick det troll i det svenska spelet och den finske All-Star spelaren Kemppainen kunde avgöra med 6 av Finlands sista 8 poäng. Det här var en match som Sverige egentligen borde ha vunnit!
Mot Norge var segern ohotad hela tiden och segerdifferensen kunde lätt ha varit större.
I den avslutande matchen mot Ryssland hade vi chans på förstaplatsen, vi måste vinna med minst 13 poäng mot ryssarna. Återigen var det en svensk dålig förstaperiod som förstörde dagen, 22-5 till ryssarna efter de inledande 10 minuterna. I den andra perioden kom vi igen starkt och låg bara under med 6 poäng i halvtid, 33-27. De sista fem minuterna av tredje perioden dominerades av Ryssland och sedan orkade inte det svenska laget komma tillbaka igen. Slutresultat 81-66 till Ryssland. Det som präglade matcherna mot Finland och Ryssland är deras fysik och fysiska, tuffa spelstil. Spelarna är inte van vid det och det tar en stund innan de inser att de måste sätta emot med kroppen, samt att våra spelare inte orkar spela fysiskt tufft en hel match. Det ryska laget bestod av två spelare från Monchegorsk och tio spelare från en Sportskola i Murmansk där de tränar basket på hög nivå alla dagar i veckan, det märktes framförallt på samspelet de hade i laget.
Framträdande i det svenska laget var Jokkmokks Simon Kuoljok som spelade stort och presterade båda vägarna. Hökarna Adam Wiik och Melker Ekman jobbade med framgång i försvaret. Simon blev uttagen till All-Star laget.
Överlag var det en spännande och intensiv helg i Ryssland. Allt fungerade utmärkt och boendet på Hotel Laplandia var bra och maten helt okej, även om det knorrades bland de unga spelarna vid måltiderna! Larssons Buss som var vår transportör var suveräna och med sitt kontaktnät från +20 års körning till Kolahalvön blev gränskontrollerna mycket lättsamma. Tack till alla som var med, spelare, ledare och vi vet att för många av ungdomarna var denna resa till Ryssland ”once in a lifetime”!
Länk till bilder: https://picasaweb.google.com/plannjabasket/BarentsGamesMonchegorsk201102?authkey=Gv1sRgCNOHuZ3b9uuggAE#
/Lasse Mikkelsson/
NBBF, Distriktslag