Svaret är nej. Det finns tre registrerade resultat som är högre. Bäst är Örnens Christian Kratz och Stefan Falkhäll, som noterade 2091 vid hemmamatch i Norrköping (Vilbergen) den 11 november 2006. Dessutom slog Mikael Gottfries/Joakim Pålsson, Bulltofta BK, 2080 i Malmö (Kronprinsen) den 31 januari 2009 och sturebyduon Tommy Wendel/Niklas Löfström 2076 i Stockholm (Bowl-O-Rama) den 29 januari 2011.
Antar att våra läsare hade järnkoll på detta? Skämt åsido, när det slås riktigt höga resultat får vi ofta förfrågningar om det är tidernas bästa. Slutsatsen blir att minnet är kort, det är ju mindre än ett år sedan Wendel och Löfström slog sitt kanonresultat, men det hade vi redan lyckats förtränga.
Det är inte någon tillfällighet att toppresultat kommer vid den här tidpunkten på året. Vi befinner oss mitt i säsongen, spelarna är varma i kläderna och banorna är också i bra ”form”. Kyla och stabil utomhustemperatur brukar i varje fall inte vara någon nackdel utan snarare gynna resultatnivån.
Själv blev jag vittne till ett riktigt strikekalas när jag färdades till Brandbergens bowlingcenter i Haninge i lördags förmiddag. Vi i DN/Expressen skulle spela förmiddagsmatch mot Handen i division 2, men före oss spelade Vendelsö-Mini Arccus Club i division 1 södra Svealand.
Vendelsö hade resultatmässigt inte gjort så stort väsen av sig tidigare under säsongen, men framför våra ögon klippte hemmalaget in två 300-serier (Christian Ådefjäll och 15-årige vänsterspelaren Tim Söderlund) och en på 299 (Bengt-Åke Holmblad). Bortalaget hade också en del höjdare och totalt slogs det tio serier över 250 i matchen. Hur det slutade? 14-6 till Vendelsö, som ligger på en stabil tredjeplats i grupp B.
Att resultaten sköt i höjden den gångna helgen visas också av att inte mindre än 13 spelare slog över tusen poäng. Det har bara hänt en gång tidigare, nämligen i omgång 9. Men då fanns det en annan förklaring, det var den helgen som herrarnas elitserie hade sammandrag i Skövde och Eskilstuna och man hade valt att lägga en förhållandevis enkel banprofil. Elitspelarna drog omedelbart fördel av detta och åtta spelare från elitlagen slog över tusenstrecket.
Bortsett från dessa två omgångar har det som mest handlat om sju spelare över 1000 poäng under en spelhelg.
En liknande tendens finns på damsidan där man haft nio spelare över 900 under de två senaste omgångarna.
Hör ni till dem som klagar över haltande serietabeller? I Elitserien är det svårt att undvika när lagen har trippelmatcher borta och flera lag har spelare med internationella ambitioner. Det gör att matcher flyttas för att skapa större sportslig rättvisa. Gott så.
I dagsläget har exempelvis Kulladal spelat 12 matcher medan både Wåxnäs och Göta redan hunnit klara av 16.
Detta är dock ingenting om man jämför med Nordallsvenskan där Atlas BC från Luleå spelat 15 matcher (av totalt 18) medan Östersunds BK tagit det ganska lugnt och nöjt sig med sju matcher hittills.
Självklart finns det en förklaring. Minns ni uppståndelsen kring Nordallsvenskan i höstas då flera lag hotade att hoppa av (och några också gjorde det)? Östersund var ett av lagen som inte ansåg sig ha råd att fortsätta med nuvarande upplägg, men jämtlänningarna valde till slut att spela ändå.
Därför har de sitt ”eget” spelprogram vilket innebär att Östersund under de närmaste två omgångarna kommer att spela lika många matcher (7) som man gjort på de första 14 serieomgångarna!
I helgen spelar ÖBK dubbelt hemma mot grupp B-ledande Prana och Guldkusten. Den 11-12 februari, när nästan alla andra lag är spellediga, reser Östersund till Norrbotten och spelar fem bortamatcher i fyra olika hallar på två dagar. Man börjar då med två matcher i Kiruna, fortsätter till Malmberget och avslutar på söndagen i Boden och Luleå.
Sportsligt är det väl inte optimalt men ur ekonomisk synvinkel går det knappast att hitta en bättre lösning.
Tilläggas ska att Östersund hittills gjort en mycket bra säsong med sex segrar och en oavgjord. Laget ligger tvåa i grupp C där Flash är etta. Allt talar alltså för att det blir elitseriekval för östersundslaget.
En av landets nordligaste bowlingorter är Kalix. Därifrån berättar man att BK 65 i helgens seriematch ställde upp med ett lag där samtliga spelare är födda på 90-talet. Laget bestod av fem killar och tre tjejer i åldersspannet 12-20 år. Medelåldern var 17 år.
BK 65, som spelar i division 1 Norra Norrland, vann hemmamatchen mot Skellefteå BK med 12-8 efter slagningen 5988. Erik Andersson var bäst i BK 65 med 879 före Gabriella Andersson 829 och Andreas Tenhunen 812.
Kalixklubben har tidigare spelat i Nordallsvenskan och förfogar över en del duktiga och mer erfarna spelare. Åldersfördelningen i BK 65 ger dock anledning till en del funderingar. Där finns spelare som är födda på 50- och 60-talen – och 90-talet. Men inga alls födda mellan 1970-90.
Ur den aspekten är satsningen på 90-talisterna en överlevnadsfråga. En ungdomsakademi är utan tvekan en väldigt klok investering.
I motsatta änden av landet, Skåne närmare bestämt, finns en annan förening som låtit tala om sig på grund av sina duktiga ungdomar. Nu börjar Tollarps BK också göra sig hörda i serietabellerna.
Tollarp leder C-gruppen i division 1 Södra Götaland och med 12 segrar på 15 matcher slåss laget också om att bli bästa lag totalt i serien. I sin senaste match vann Tollarp hemma över tidigare elitlaget Albatross med 12-8. Då hade man sex spelare födda på 90-talet och medelåldern i laget var 21. Jesper Rosdahl, äldst med 34 år, anförde med 901 före Jakob Hogarth, näst yngst med 17 år, på 852, och enda tjejen, Linnéa Olsson 829.
När Osku Palermaas tvåhandsfattning började märkas i slutet av 1990-talet var han ensam om den nya stilen. Nu vet vi att det här okonventionella sättet att bowla duger även på världsnivå och alltfler unga spelare med tvåhandsfattning börjar dyka upp.
Jesper Svensson från Vimmerby (över tusen poäng igen i helgen) och Jesper Larsen i Pergamon konkurrerar redan om landslagsplatser i sina åldersgrupper. Lika känd är inte 15-årige Filip Poikela från BK Stallis i Strängnäs, men i segermatchen mot Ankaret (11-9) slog han till med 961.
Filip är en av många unga tvåhandsspelare som blir intressanta att följa i framtiden.
Filip har dessutom väldigt bra assistans på nära håll av Stefan Yngström, tidigare förbundskapten för juniorlandslaget.
- Tvåhandsspelarna har mycket varv i bollen men de har ofta problem innan de får ordentlig fart i slaget. Men när de väl orkar öka farten i bollen får de ett enormt kägelfall beroende på att de har både mycket varv och fart i bollen, säger Stefan Yngström.
- Filip är ett bra exempel, han har vuxit till sig och på kort tid har han ökat farten i bollen och det märks direkt på att slaget blir mycket mer effektivt.
- Man måste ge de unga spelarna tid att utvecklas och ha tålamod, det handlar om att ha rätt teknik och därigenom skapa farten, konstaterar Stefan Yngström.
Så nära men ändå inte. Det kan man säga om 21-årige Niclas Jonasson i Delta 72 från Gävle. I hemmamatchen mot Faxe (seger med 14-6) öppnade Niclas med elva raka strikar i två av de fyra serierna. Men vid båda tillfällena stod en kägla kvar i tolfte slaget. Det blev två gånger 299.
En liten tröst var att han ända tog sig över tusenvallen och gick i mål på 1021.