Jag heter Hans Björkborg och är Ekonomiansvarig inom Svenska Danssportförbundet och ledamot i Förbundsstyrelsen.
Min födelseort är Stockholm, men där stannade jag inte så länge utan sedan blev det Småland för hela slanten. Nu är jag 63 år ung och inte behäftad med några allvarliga fel såvitt jag kan begripa. Sedan många år tillbaka bor jag i Älvängen, ca tre mil norr om Göteborg, tillsammans med min fru Ella.
Dansar gör jag inte mycket, men det gjorde däremot min son, som var tävlingsdansare, men det var också länge sedan. Trots detta brinner jag för idrotten och då jag trodde, aningen naivt, att jag som pensionär skulle få gott om tid så tackade jag ja till uppdraget inom FS. Nu visade det sig att jag istället för att ligga på soffan öppnade eget bolag och konsultar nu på ledningsnivå. Dessutom är jag utomlands varannan vecka så tiden blir liksom lite knapp ibland. Jag är en mycket engagerad person.
Mina intressen går mot mycket musik och oftast jazzinfluerat. Motion är viktigt och givetvis familj och en himla massa barnbarn. Upplevelser av olika slag är fint, men numera är harmoni i tillvaron kanske det viktigaste.
Framtiden? Ja, vad vet vi om den? Inget egentligen, men det får ju inte hindra oss från att planera. Men att leva här och nu är vad jag försöker göra mer och mer. Ska vi nu spekulera lite i framtiden ändå så vill jag fortsätta att vara aktiv. Jag vill jobba, men det måste inte vara för att tjäna pengar även om det också är trevligt. Själva dansen är kanske inte så viktig om man nu pratar om min roll i förbundet. För mig alltså. Idrotten står mig nära och att se ungdomar utvecklas är stort. Idrotten hjälper till där. Problemet är att kommersialismen tar allt större plats. Det stör mig, men vi måste acceptera att så är fallet. Jag känner att jag kan göra en del där.
Vad jag gillar? Att det händer saker. Och människor. Mötet mellan människor är det som bär utvecklingen framåt, må det vara mänskligt eller på annat sätt. Jag gillar mycket och ogillar lite. Men en sak jag ogillar är när man gör antaganden och när jag ser självgoda människor.
Det man inte vet om mig håller jag för mig själv, men det är inte mycket. Jag är en öppen människa och får därmed tillbaka mycket även om det kan vara en smäll då och då. Men det är det värt. En sak kan jag möjligen avslöja – jag är bra på matlagning och på det man dricker till maten, särskilt det som bubblar och är från trakten runt Rheims och Epernay.